Sjömanshusen och skeppsombudsmännen
Skeppsmannabalken i 1667 års sjölag reglerade före 1748 anställningsförhållandena för besättningar i handelssjöfarten (kofferdisjöfarten). Bestämmelserna var vaga och reglerna kunde ofta användas godtyckligt.
Den under 1700-talets mitt rådande bristen på sjöfolk resulterade i en nya regler från 1748, genom kofferdireglementet, varigenom sjömanshus började inrättas som understödskassor, som mest 47 till antalet, tillsammans med skeppsombudsmän (från 1871 sjömanshusombudsmän) som arbetsförmedlare och upprätthålla disciplinen bland skeppare och sjömän.
Sjömanshusen övergick successivt till mer kontrollerande uppgifter och förstatligades 1961, som en del av Arbetsförmedlingen, för att 1969 helt upphöra, förutom nya sjömanshusstiftelser för viss bidragsverksamhet.
Sjömanshusen inrättas
Det första sjömanshuset inrättades i Stockholm 1748 och hade då hela Sverige som sitt arbetsområde. År 1752 tillerkändes stapelstäderna rätt att för egen räkning disponera influtna sjömanshusmedel, varigenom förutsättningar skapades för dessa att inrätta egna sjömanshus. Så småningom hade nästan varje stapelstad ett sjömanshus. Först 1864 infördes en skyldighet för alla stapelstäder att ha ett sjömanshus.
Sjömanshusens direktion och inkomster
Sjömanshusen styrdes av en oavlönad direktion som bestod av fem köpmän i staden som själva var redare, samt av två kofferdiskeppare. Inkomsterna bestod bl.a. av olika avgifter, såsom plåtavgift och lästavgift och senare tonavgift, som uttogs av rederierna vid utrikes resor.
Skeppsombudsmännen
En skeppsombudsman, den så kallade ’waterschouten’, skulle ha stor erfarenhet i seglation och vara av svensk härkomst. Innan skepparna infann sig hos magistraten för inmönstring av besättningen, skulle de infinna sig hos skeppsombudsmannen i sjömanshuset. Där slöts hyresavtalet mellan besättning och skeppare. Skeppsombudsmannen fungerade också som arbetsförmedlare och bistod vid tvister som uppkom då t ex en sjöman som ingått avtal inte ville infinna sig ombord.
Nya kontrolluppdrag
Successivt övertog sjömanshusen från 1833 mönstringsförfarandet från magistraten och från 1871 bestämdes att sjömanshusen skulle föra fullständiga register över handelsflottan och dess personal, verkställa på- och avmönstring av sjömän m.m. Från 1886 fick sjömanshusen skriva in och redovisa värnpliktiga sjömän.
Understöd och pension
Sjömanshusens inkomster användes bl.a. till gratial till männen och deras änkor inom kofferdisjöfarten. Storleken på understödet var beroende av den yrkeskategori de tillhörde, men det skulle också hänsyn till den sökandes ekonomiska tillstånd, hans uppförande i tjänsten och hans tjänstetid.
Understödsverksamheten fick mindre betydelse sedan Handelsflottans pensionsanstalt (HPA) inrättats 1864, för att utan behovsprövning ge sjömännen en ålderdomsförsörjning.
Sjömanshusens uppgift att ge årliga understöd till sjömän upphörde 1939 och kvarvarande understöd till bl.a. sjömansänkor fördes år 1961 till lokala sjömanshus-stiftelser, vilka 1972 ersattes av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus. HPA avvecklades 1994.