Inskrivningsregister

Den viktigaste ingången till källmaterialet om sjömän är fr.o.m. 1871 de register över sjöfolk (inskrivningsregister) som sjömanshusen ålades att föra i samband med att sjömannen fick en sjöfartsbok.

I inskrivningsregistret antecknades sjömannens alla tjänstgöringar. Det fungerar därför som en ingång till de efter tjänstgöring förda mönstringsliggarna och efter seglation förda sjömansrullorna.

Ofta finns namnregister inledningsvis i varje volym med inskrivningsregister, vilket ytterligare underlättar återsökning.

Före 1871 gällde att den skeppsombudsmannen – waterschouten – skulle medverka vid upprättandet av manlistor, men dessa ger inga uppgifter om tjänstgöring ombord, utan dokumenterar främst sjömännens inbetalning av avgifter till det sjömanshus där han mönstrat för tjänstgöring.

Fr.o.m. den 1 juli 1939 fördes inskrivningsregistren på särskilda registerkort för varje sjöman, s.k. huvudkort, på vilka noterades sjömännens samtliga på- och avmönstringar. Om en sjöman överfördes till ett nytt sjömanshus följde registerkortet med.

Den 1 juli 1969 upphörde den lokala registreringen vid sjömanshusen och ersattes av ett manuellt centralt sjömansregister i Göteborg. I samband därmed överlämnade sjömanshusen sina inskrivningsregister för tiden 1939-1969, dvs. huvudkorten, till den nya registreringsmyndigheten.

Från 1985 överfördes registreringsansvaret för sjömansregistret till Sjöfartsverket i Norrköping och datoriserades i form av sjömansregistret. Från 2009 är det Transportstyrelsen som har i uppgift, enligt mönstringslagen (1983:929), att föra ett it-baserat register över sjömän och handelsfartyg där sjömän tjänstgör (sjömansregistret) med uppgifter om de enskilda sjömännens identitet och kvalifikationer samt om fartygen.