Geografiska regioner med riks- och lokalanstalter
År 1974 ersatte geografiska regioner de typindelade räjongerna, och fångvårdsanstalterna döptes om till kriminalvårdsanstalter och år 1978 delades anstalterna upp i riks- och lokalanstalter. Riksanstalterna låg direkt under Kriminalvårdsstyrelsen från 1984, men placerades under regionkanslierna från 1991.
Lokalanstalterna lydde under tretton regionkanslier från 1984, vilka 1988 blev de tolv och från 1991 sju (Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg, Örebro, Härnösand och Umeå). Regionkanslierna handlade bl a placeringar och uppskovsärenden och de ansvarar även för häkten och frivårdsmyndigheter.
Då en ny kriminalvårdsoranisation trädde i kraft den 1 januari 1998 upphörde kriminalvårdsanstalterna, häktena och frivårdsmyndigheterna att vara egna myndigheter. Dessa uppgick i stället i ett mindre antal lokala kriminalvårdsmyndigheter.
Äldre anstalter
I utredningen från 1972, som låg till grund för förändringen, delas anstalterna upp i
– äldre slutna sidoanstalter – 20 små cellfängelser uppförda vid 1800-talets mitt
– äldre centralanstalter – Malmö, Göteborg (Härlanda) och Härnösand
Nya anstalter
I utredningen från 1972, som låg till grund för förändringen, delas anstalterna upp i
-nya centralanstalter – Österåker, Kumla, Hinseberg
– nya slutna sidoanstalter – Roxtuna, Norrtälje, Tidaholm, Kumla, Hällby, Mariefred, Håga sjukhus
Öppna anstalter
I utredningen från 1972, som låg till grund för förändringen, delas anstalterna upp i Öppna småanstalter
– en del av de äldre skogs- och jordbruksanstalterna (Singeshult mm)
– större öppna anstalter – Skenäs, Lärbro, Tillberga, Skänninge, Viska