Förordningarna om laga försvar och lösdriverilagen
De minskade möjligheterna år 1819 att fängsla lösdrivare resulterade kring år 1830 i att många började uppleva att alltför många drev omkring sysslolösa.
Detta resulterade i 1833 års förordning om laga försvar, varigenom försvarslöshetssystemet återinfördes.
År 1846 utfärdades en nya stadga om laga försvar som dels innebar att det blev lättare att visa att man hade laga försvar och dels begränsade tiden som någon kunde vara frihetsberövad utan att vara straffad. En ändring 1853 av stadgan vidgade åter gruppen försvarslösa.
1846 års stadga om laga försvar ersattes av 1885 års lösdriverilag år 1886 och som kom att gälla ända till 1965. Länsstyrelse eller poliskammare kunde enligt lösdriverilagen döma till tvångsarbete från en månad till tre år. Efter 1913 års alkoholistlag trätt i kraft minskade antalet dömda enligt lösdriverilagen kraftigt.
Vanartade eller ej i 1833 års förordning.
De vanartade försvarslösa placerades enligt 1833 års förordning om laga försvar direkt på korrektionsinrättning eller i pionjärkåren på obestämd tid.
Icke vanartad försvarslös skulle av landshövdingarna föreläggas skaffa sig arbete viss tid och försågs med respass till ort där han kunde ha utsikt att få jobb. Lyckades detta fanns tre alternativ i tur och ordning,
(1) allmänt arbete i orten,
(2) arbetsinrättning inom länet,
(3) korrektionsinrättning inom riket, utan att sammanblandas med vanartiga samt
(4) pionjärkåren för vissa arbetsdugliga ej för grövre brott dömda lösdrivare.
Tidsbegränsningar i 1846 års stadga
1846 års stadga om laga försvar innebar att den dömts för allvarligare straff kunde ändå inte hållas i tvångsarbete, efter att straffet avtjänats, längre än fyra år. Den som inte varit straffad kunde inte hållas i tvångsarbete längre än två år. Den som endast dömts för andra resan stöld eller inbrottsstöld kunde, efter att straff för detta avtjänats, inte hållas i tvångsarbete längre än tre år.
Utvidgningarna i 1853 års stadgeändring
Änringarna 1853 av stadgan vidgade åter gruppen försvarslösa till även personer som ”af lättja eller böjelse för ett kringstrykande och oordentligt lefnadssätt” underlät sig att skaffa arbete.
1885 års lösdriverilag
Enligt 1885 års lösdriverilagnya lösdriverilag sskulle person, som ”sysslolös stryker omkring från ort till annan” eller ”undviker att efter förmåga söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet”, efter varning dömas till tvångsarbete från en månad till tre år.