Slottsfängelser, länsfängelser och länshäkten
Utanför städerna gällde, enligt de medeltida landskapslagarna att Konungens häkte (slottsfängelser) skulle användas. Slottsfängelserna blev på 1630-talet ordnade till länsfängelser och användes även som rannsakningshäkten. År 1792 bestämdes att enbart länsfängelser eller länshäkten fick användas för att avtjäna fängelsestraff.
Fängelserum i slott eller kungsgård
Länsfängelser/-häkten var normalt inrymda i slottens källare i residensstäderna. Länsstyrelserna hade det närmaste inseendet över fram till 1842. Länsfängelser fanns kvar ända till 1911, från 1840-talet benämnda länscellfängelse.
Häktade för grova brott
Straffbalken i 1734 års lag föreskrev att dråpare och andra grova missgärningsmän genast skulle sättas i häkte och utan uppskov ställas inför rätta.
Häktade för lösdriveri
Länsfängelser och -häkten användes även för häktning av lösdrivare.
Vatten och bröd högst en månad i stället för böter och kroppsstraff
Fängelse med vatten och bröd föreskrevs i 1734 års lag inte endast som omvandling av böter utan också något som domaren kan pröva om den dömdes ”välfärd och heder” skulle spillas vid kroppsstraff. Längre tid än en månad, eller 28 dagar och mindre än fyra dagar, skulle ett fängelsestraff inte vara.