Centralhospitalen
Länshospitalen ersattes efter 1823 av betydligt färre centralhospital för i första hand omhändertagandet av dårar.
År 1850 fanns, utöver Danviks dårhus i Stockholm, som var organiserat i särskild ordning (med 130 intagna) centralhospital endast i Uppsala (med 230 intagna), Nyköping (58 intagna), Vadstena (283 intagna), Växjö (73 intagna), Visby (11 intagna), Malmö (233 intagna), Göteborg (95 intagna) och Härnösand (62 intagna).
Sysslomannen och övriga befattningshavare
Vid hospitalen fanns vid mitten av 1800-talet, utöver sysslomannen även läkare och hospitalspredikanter, uppsyningsmän, förestånderskor samt sjukvaktare och sköterskor.
Hospitalen som dårhus
Serafimerordensgillet uttalade 1838 att hospitalsvård i första hand borde avse sådana dårar som sannolikt kan få hälsan återställd, men bland de obotliga dårarna endast de som måste hållas under bevakning genom att de är våldsamma eller kan skada sig själva.
Hospital för sjuka
Hospitalsvård kunde fortfarande före 1858 också medges för de som var behäftade med obotliga sjukdomar, kroppslyten och åkommor som gör att de ”från samhällslevnaden måste avskiljas”.